Sjukvården har problem, alternativmedicin är inte lösningen

Efter Vetenskap och Folkbildnings debattartikel som jag tidigare bloggat om har nu nio personer svarat på artikeln. Bland svarsskribenterna hittar vi Ursula Flatters från antroposofernas "sjukhus" Vidarkliniken, Torkel Falkenberg från Vidarinstitutet och Christina Doctare, en läkare som gjort sig känd för att förespråka alternativmedicin.

Att besvara svaret är inte helt lätt då skribenterna inte framför så mycket man kan besvara. Artikeln inleds med ett argumentum ad populum och många fler finns i artikeln. Att många använder något betyder inte att det är bra eller att det fungerar. Det är argument på samma nivå som att vi bör äta mer ris för att en miljard kineser gör det. Detsamma gäller komplementär och alternativ medicin (KAM), att om en miljard kineser använder örtmedicin betyder inte det att örtmedicin fungerar.

En sak håller jag dock med om "sjukvård är också bemötande, etik, estetik och ekonomi". Patientbemötande är något som alternativmedicinare är bra på, bättre än den vanliga sjukvården. Tyvärr är sjukvård också ekonomi, ju fler patienter en läkare kan träffa på en arbetsdag, desto bättre för landstingets ekonomi. Vad de i övrigt menar med ekonomi funderar jag över, det är knappast något som stöder dem. Etik är viktigt inom sjukvården. Min fråga är då: Är det etiskt att ge icke-fungerande preparat till sjuka människor? Mitt svar är nej, artikelförfattarna skulle antagligen svara ja. För hur de än försöker hävda att Iscador fungerar så bygger det på tanken att mistel är bra mot cancer för att mistel växer på ett träd som en tumör växer i en person, inte på tester som har visat att mistel är speciellt bra, för det är det inte.

Valfrihetskortet dyker också upp. Att inte stödja människors valfrihet är odemokratiskt. Det är vad jag vet ingen som försökt hindra människor från att söka alternativmedicinsk "behandling". Men skattepengar ska gå till vård som fungerar, att subventionera icke-fungerande behandlingar motiverat med valfrihet är slöseri med skattemedel och oansvarigt beteende.

Ett nationellt centrum för KAM-forskning efterfrågas av skribenterna. Jag hoppas verkligen att det inte blir verklighet, det är att kasta pengar i sjön. Forskning pågår på universitet runt om i landet, många forskar inom medicin. Alternativ medicin har det i många fall forskats på men den har inte visat sig fungera. Slutsatsen vetenskapen drar är då att metoderna inte verkar fungera och går vidare till mer lovande preparat. Alternativmedicinarna drar slutsatsen att det behövs mer forskning eftersom den forskning som finns inte gett de resultat de vill se. Det vore intressant att veta vad alternativmedicinarna kräver för bevis för att sluta tro på sina metoder. Och kom ihåg, anekdoter är inte bevis!

Slutsats, det var mycket ord och lite substans. Mer substans krävs om de vill bli tagna på allvar, en grundkurs i vetenskaplig metod kanske. Man kan undra hur artikelförfattarna klarade sig igenom sina utbildningar utan att lära sig hur vetenskap fungerar.