Sjukvården har problem, alternativmedicin är inte lösningen

Efter Vetenskap och Folkbildnings debattartikel som jag tidigare bloggat om har nu nio personer svarat på artikeln. Bland svarsskribenterna hittar vi Ursula Flatters från antroposofernas "sjukhus" Vidarkliniken, Torkel Falkenberg från Vidarinstitutet och Christina Doctare, en läkare som gjort sig känd för att förespråka alternativmedicin.

Att besvara svaret är inte helt lätt då skribenterna inte framför så mycket man kan besvara. Artikeln inleds med ett argumentum ad populum och många fler finns i artikeln. Att många använder något betyder inte att det är bra eller att det fungerar. Det är argument på samma nivå som att vi bör äta mer ris för att en miljard kineser gör det. Detsamma gäller komplementär och alternativ medicin (KAM), att om en miljard kineser använder örtmedicin betyder inte det att örtmedicin fungerar.

En sak håller jag dock med om "sjukvård är också bemötande, etik, estetik och ekonomi". Patientbemötande är något som alternativmedicinare är bra på, bättre än den vanliga sjukvården. Tyvärr är sjukvård också ekonomi, ju fler patienter en läkare kan träffa på en arbetsdag, desto bättre för landstingets ekonomi. Vad de i övrigt menar med ekonomi funderar jag över, det är knappast något som stöder dem. Etik är viktigt inom sjukvården. Min fråga är då: Är det etiskt att ge icke-fungerande preparat till sjuka människor? Mitt svar är nej, artikelförfattarna skulle antagligen svara ja. För hur de än försöker hävda att Iscador fungerar så bygger det på tanken att mistel är bra mot cancer för att mistel växer på ett träd som en tumör växer i en person, inte på tester som har visat att mistel är speciellt bra, för det är det inte.

Valfrihetskortet dyker också upp. Att inte stödja människors valfrihet är odemokratiskt. Det är vad jag vet ingen som försökt hindra människor från att söka alternativmedicinsk "behandling". Men skattepengar ska gå till vård som fungerar, att subventionera icke-fungerande behandlingar motiverat med valfrihet är slöseri med skattemedel och oansvarigt beteende.

Ett nationellt centrum för KAM-forskning efterfrågas av skribenterna. Jag hoppas verkligen att det inte blir verklighet, det är att kasta pengar i sjön. Forskning pågår på universitet runt om i landet, många forskar inom medicin. Alternativ medicin har det i många fall forskats på men den har inte visat sig fungera. Slutsatsen vetenskapen drar är då att metoderna inte verkar fungera och går vidare till mer lovande preparat. Alternativmedicinarna drar slutsatsen att det behövs mer forskning eftersom den forskning som finns inte gett de resultat de vill se. Det vore intressant att veta vad alternativmedicinarna kräver för bevis för att sluta tro på sina metoder. Och kom ihåg, anekdoter är inte bevis!

Slutsats, det var mycket ord och lite substans. Mer substans krävs om de vill bli tagna på allvar, en grundkurs i vetenskaplig metod kanske. Man kan undra hur artikelförfattarna klarade sig igenom sina utbildningar utan att lära sig hur vetenskap fungerar.

Sverigedemokraterna och utbildningspolitiken

Detta blogginlägg presenteras i samarbete med Akademisk Frihet.

Valet närmar sig och förutom de sju riksdagspartierna finns det ett par partier utanför riksdagen som vill in. De partierna har alla sina hjärtefrågor. Men vad har de får åsikter i andra frågor? Här är en genomgång av Sverigedemokraternas utbildnings- och forskningspolitik.

Under Almedalsveckan tidigare i år var även Sverigedemokraterna närvarande och hade ett tält i hamnen under i alla fall en dag. I ett försök att ta reda på vad de hade för åsikter utanför deras hjärteområde gick jag dit för att ställa lite frågor om deras utbildningspolitik. Den första personen jag pratade med hade ingen bra koll på ämnet men hänvisade mig till en annan person som i sin tur hänvisade mig till en tredje person. Den tredje personen hade inte heller någon större koll på ämnet. I princip den enda åsikt han kunde presentera var att de var för studieavgifter för utomeuropeiska studenter. Tanken föddes att ta reda på mer. Tio frågor skickades till Sverigedemokraterna. Efter cirka en månad kom det ett svar. Frågorna och deras svar är:

Kårobligatoriet har nyligen avskaffats. Var det rätt beslut? Är nivån på bidraget kårerna får från staten rätt?

Ja på första frågan. Det andra vet jag inte.

Regeringen har infört ett system med meritpoäng vid antagning till högre utbildning. Rätt eller fel?

Rätt.

Olika utbildningar får olika mycket pengar per student. Bör det systemet ändras och isåfall åt vilket håll?

Det är bra som det är.

Hur självständiga från staten ska universitet och högskolor vara?

Ungefär som idag.

Bör statliga universitet/högskolor omvandlas till stiftelser och i så fall hur många?

Nej.

Studieavgifter har nyligen införts för ickeeuropeiska studenter. Är det rätt med studieavgifter och i såfall för vilka och hur stora?

Ja, den kostnaden som utbildningen innebär.

Skall huvuddelen av forskningsmedlen gå via statligt reglerade
strategiska satsningar, forskningsråd eller fasta anslag direkt till
universiteten?

Ej tagit ställning till.

Skall forskning med stamceller från aborterade foster vara tillåtet i Sverige?

Vet ej.

Skall forskning om genmanipulation och stamceller regleras och isf hur?

Ja, reglering av detta är nödvändigt.

Hur ska man då tolka detta? Som även nämndes i Almedalen så är de emot att utomeuropeiska studenter ska kunna studera i avgiftsfritt i Sverige. Föga förvånande med tanke på deras övriga åsikter. Av tio frågor svarar de "vet inte" eller "ingen åsikt" på tre, "som idag" på två. Men fem av frågorna har de lite mer åsikter om.

Frågorna är relativt grundläggande och något som jag tror alla riksdagspartier skulle ha svar på. Sverigedemokraternas svar styrker bilden av dem som ett enfrågeparti fokuserat på invandring. Utomeuropeiska studenter ska betala för sin utbildning i Sverige. Hur man ska tolka de övriga svaren lämnar jag upp till läsaren. Då de inte svarat något om resonemanget bakom svaren är det svårt att dra några långt gående slutsatser. Det hade även varit intressant att veta vad de vill ha för reglering av forskning om genmaipulation och stamceller. Detta är forskning som kan röra upp känslor, speciellt om stamcellerna kommer från aborterade embryon. Något jag skrivit tidigare om.

Mina tankar om svaren på frågorna är i alla fall att det stämmer med bilden av Sverigedemokraterna som ett parti fokuserat på invandringen och att de saknar åsikt på många områden.

Alternativ medicin, för dig som är alternativt sjuk?

I dagens DN debatt skriver representanter för föreningen Vetenskap och Folkbildning om alternativmedicin under rubriken "skattebetalarnas pengar ska inte gå till sockerpiller". Ett mycket bra initiativ och en mycket bra artikel som går igenom varför det är fel att skattesubventionera alternativmedicin. Att upprepa argumenten i detalj känns onödigt men i grund och botten går det ut på att inom sjukvården ska det användas läkemedel och metoder som visat sig fungera. Har det ingen effekt ska det inte användas. Svårare än så är det inte. Komikern Dara O'Briain har jag visat upp i ett tidigare inlägg och det kan vara värt att se igen. Han sammanfattar det hela väldigt bra. Zooey har också ett bra inlägg om ämnet.

Att denna debattartikel överhuvudtaget behövs är dock trist. Det finns många förespråkare som vill att alternativmedicin ska skattefinansieras precis som annan sjukvård. Man bör inte dra alla dessa människor över en kam, men ett par saker har de ofta gemensamt. De saknar ofta förståelse för vad vetenskap är och hur det fungerar, vilket ofta visar sig genom att anklagar vetenskapen för att vara en tro precis som tro på homeopati. De förlitar sig ofta på anekdoter i stil med: "Jag var sjuk, tog homeopatiska piller och blev frisk." Möjligheten att de hade blivit friska ändå är inget de brukar tänka på. Dessutom förekommer det även att man inte anser sig kunna lita på studier som utförts av läkemedelsbolag då de är jäviga. (Lästips: Ett inlägg på Akademisk frihet.)

Föga förvånande har det dykt upp reaktioner på debattartikeln från alternativmedicinförespråkare. Annika Dahlqvist har skrivit ett blogginlägg som börjar med ad hominem och fortsätter med halmgubbar, vilket inte känns särskilt seriöst i mina ögon. Hela inlägget andas av att det är stora läkemedelsbolagen som bara vill tjäna pengar som förtrycker producenterna av alternativa preparat. Sanningen är att det inte är några småföretagare som tillverkar de alternativmedicinska preparaten. Weleda som ligger bakom det omdiskuterade preparatet Iscador hade 2007 en omsättning på 218 miljoner euro och gjorde en vinst på 2,4 miljoner euro. Det finns mycket pengar även i alternativ medicin och med de vinsterna borde de ha råd att bedriva forskning på sina preparat. Varför gör de då inte det? Det kan jag naturligtvis inte svara på, men min gissning är att de inte tror att resultaten skulle vara till deras fördel och att de därför avstår. Tankebrott har även skrivit om de stora pengar som finns i branschen (läsvärt).

Vad tycker då politikerna om detta? I en artikel i Expressen för ett tag sedan kunde vi läsa om politiker som på olika sätt förespråkar alternativmedicin. Det finns även en lista i artikeln på DN debatt. De finns i alla partier men av de som motionerar om det i riksdagen är Miljöpartiet, Centerpartier och Moderaterna överrepresenterade. Något som är skrämmande är miljöpartiets folkhälsopolitiska talesperson, Gunvor Ericson, som är sjuksköterska. Som sjuksköterska borde hon kunna tillräckligt mycket om vetenskaplig metod för att inte argumentera för alternativmedicin. Detta är ett ämne som Mats Reimer på Dagens medicin har skrivit mycket om.

Igår gjorde jag även ett besök bland stadens valstugor och samtalade lite med en representant från ett av de större partierna i Sverige. Samtalet kom in på sjukvård varpå jag frågade rakt ut vad partiet ansåg om skattesubventionerad alternativmedicin. Svaret blev en luddig utläggning om att det är ju många som blivit hjälpta av alternativmedicin och att det ju finns mycket gammal kinesisk medicin som inte den moderna medicinen bryr sig om. När jag avslöjade att jag var emot att skattesubventionera alternativmedicin blev det ett annat ljud i skällan, då var det istället viktigt att det som används i sjukvården skulle ha en bevisad effekt. Vad ska man tro på? Sanningen är nog att han jag pratade med var så dåligt insatt i frågorna att han därför inte kunde ge något ordentligt svar.

Men hur skulle det då kunna se ut mer alternativmedicin i den vanliga sjukvården? Här är en sketch från ett brittiskt humorprogram som visar hur en alternativmedicinsk akutmottagning skulle kunna se ut.

Även om det är humor så ligger det en del i det. Alternativmedicinare är bra på att bota olika former av enklare åkommor där placeboeffekten kan göra hela jobbet. Elallergi till exempel. Men när det gäller allvarliga trafikolyckor, cancer eller andra allvarliga sjudomar, då är skolmedicinen oslagbar. Trots att den inte är ofelbar. Men att skolmedicinen har brister är inget argument för att använda något som inte fungerar alls.

Det är idag förbjudet att behandla barn under åtta år med alternativmedicin. Något som retar många alternativmedicinare. Nu har alternativmedicinska föreningen Hela Barn dragit ihop en namninsamling för att häva det förbudet. Svenska 1023-rörelsen har en namninsamling för att behålla det. Skriv gärna under den senare insamlingen. Låt sjuka barn bli behandlade med metoder som kan göra dem friska!

Till slut vill jag säga att jag inte har något emot att folk tar till alternativ medicin. Men det ska inte subventioneras av staten på något sätt. Tror folk att de blir friska av att ta homeopatiska piller, lägga kristaller på magen eller måla näsan blå tänker inte jag hindra dem. Dock anser jag även de ska informeras om de risker som finns. Sjukvården däremot ska använda sig av metoder som har visat sig har effekt.

Att ersätta djurförsök upprör

I Svd kan vi läsa att kristna grupper i Europa upprörs över ett förslag till ett nytt EU-direktiv om djurförsök. Att djurförsök är något som väcker starka känslor många är knappast en nyhet. Även om djurförsök är väldigt användbara i forskning så är det inte alltid lätt att motivera etiskt och alternativa metoder är på många sätt att föredra. Därför blir det nu ett inlägg som precis som det förra handlar om religionens inflytande på samhället.

Det finns ett förslag inom EU som ska minska antalet djurförsök i Europa. Ett lovvärt initiativ, men som gjort vissa grupper upprörda. Ett av målen är att djurförsök som inte är absolut nödvändiga ska ersättas med "alternativa metoder". En formulering som uppenbarligen inte är så okontroversiell. Comece, en europeisk organisation som samlar 34 katolska grupper, reagerar på det då de ser stamceller som en möjlig alternativ metod.

Djurs lidande är alltså mindre viktigt än det människovärde de anser att stamcellerna har. Att forskning på stamceller från mänskliga embryon är kontroversiellt har märkts senaste tiden. Oftast är det kristna grupper som anser att de mänskliga embryon som stamcellerna kommer från har ett människovärde. Men det passar in på katolska kyrkans dogmatiska syn på abort och preventivmedel. Att människovärdet dyker upp när spermien och äggcellen smälter samman håller jag dock inte med om. En rigid tolkning av det leder även till att det är fel med abort och preventivmedel jämnt, även när det kan rädda liv. Jag kan inte låta bli att spekulera i hur AIDS-epidemin i södra Afrika sett ut om inte katolska kyrkan varit en så stor motståndare till kondomer. På något sätt tycker jag de borde ge sig ut och besöka verkligheten.

När börjar livet? Det är en bra fråga som jag inte har något svar på. Men att se ett embryo som en människa har jag svårt för. Faktum är att många embryon förstörs varje år. Både genom aborter och genom överskott vid provrörsbefruktning. Bara i Australien förstörs 70000 embryon varje år när de blir över vid provrörsbefruktningar. Att då inte använda dessa för forskning som kan leda till att bota sjukdomar och även minska djurs lidande i processen, det är för mig att kasta bort resurser. Resurser som kan användas till att minska mänskligt lidande.

Förtydligande

Efter vissa reaktioner på gårdagens inlägg känner jag att det behövs ett förtydligande.

Det jag reagerar på är inte att omskärelser skattefinansieras. Det är att de överhuvudtaget utförs. Det är en tradition som borde förbjudits för länge sedan. Men hur är det med religionsfriheten då? Huruvida judendomen och islam föreskriver omskärelse vet jag inte, men det är de grupper där det utförs. Men läser man i bibeln kan man hitta uppmaningar till både det ena och det andra som idag inte är tillåtet. Dags att förpassa även manlig omskärelse dit, precis som riksdagen gjort med kvinnlig omskärelse.

Missbruk av religionsfrihet

I media idag, bland annat Ekot, SvD och DN, kan vi läsa att flera landsting vägrar utföra manlig omskärelse. Närmare bestämt landstingen i Örebro, Värmland, Västernorrland, Västerbotten och Jämtland. Landstinget i Örebro meddelar att det inte känns rätt att utföra omskärelser när det finns andra som behöver vård. Rätt beslut, men fel motivering. Dessutom hänvisar man till andra landsting som genomför ingreppet. Så grundproblemet kvarstår. Att landsting vägrar utföra manlig omskärelse är något som upprör folkpartisten Birgitta Rydberg, sjukvårdslandstingsråd i Stockholms län.

Det här är en del av religionsfriheten i Sverige. Sveriges riksdag har beslutat att som en del i religionsfriheten ingår att man har rätt att i familjen fatta beslut om omskärelse på icke-medicinsk grund. I och med att vi har ett riksdagsbeslut så tycker jag att det är viktigt att vi skyddar de här små pojkarna från skador genom att man anlitar klåpare som inte kan de medicinska rutinernat.

Här har riksdagen fått religionsfriheten om bakfoten. När man kan motivera något med religion blir det helt plötsligt mer acceptabelt. I annat fall hade det nog ansetts vara barnmisshandel. Det förvånar mig även att höra den argumentationen från en folkpartist. Liberalismen brukar ofta förenklat sammanfattas med att alla människor ska får göra vad de vill så länge de inte skadar andra. Men skadar andra är precis vad de gör i detta fall. Varje människa har rätt till sin egen kropp, ickemedicinsk omskärelse borde endast tillåtas i de fall individen vill det. Allt annat är fel. Religionsfrihet innebär att alla har rätt att utöva sin religion, det innebär inte rätt att pracka på andra en viss religion. Inte ens om de andra är spädbarn som inte kan försvara sig.

Vi kan även dra paralleller till kvinnlig omskärelse. Med samma argumentation som Rydberg använder går det utmärkt att legitimera kvinnlig omskärelse. Visst, kvinnlig omskärelse är värre, men det betyder inte att manlig omskärelse är bra. Visst finns det positiva effekter som att det försvårar spridning av HIV. Men det har inte med saken att göra (och trots allt är kondom ljusår bättre för att stoppa AIDS). Icke-medicinska ingrepp på andra personer är fel. Och även i fallet med kvinnlig omskärelse finns det risk att ingreppen utförs av "klåpare" istället, men det gör det inte mer rätt.

Men det finns ljuspunkter. I Västra Götaland har politikerna beslutat att manlig omskärelse ska erbjudas, men motståndet bland läkarna är såpass stort att det i praktiken inte erbjuds. Lars-Göran Friberg, överläkare vid barnkirurgiska kliniken, Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg uttalar sig om omskärelse till Ekot:

Barnet är helt friskt. Att söva ner det och sedan amputera kroppsdelar eller kroppsdel finns ingen indikation att göra. Det är ett övergrepp från de vuxnas sida, från omgivningens sida som inte skyddar barnet.

Slutsatsen är i alla fall att religiösa och kulturella dogmer går före barns rätt till sin egen kropp i politikernas ögon. Så borde det inte vara. All heder åt de läkare som vägrar genomföra ingreppen.